Det gick väldigt bra i början och det var inte farligt lerigt men under loppets gång kom vi till många och långa partier med bara lera och leriga spår. Det var lite trixigt och svårcyklat men andra partier var desto lättare. Det kändes bra i kroppen hela
tiden och jag fick inte någon krampkänning alls under loppet.
Dessvärre fick jag som vanligt ont i ryggen efter ca 17 km men det kändes ändå som att det gick att stå ut men det blir mycket svårare att hålla en hög fart när det känns som att någon sticker in en kniv i ländryggen. Det här var det långsammaste
loppet hittills och det beror nog på att det bitvis var väldigt svårt att hålla hög fart i leran. Det känns också lite irriterande att jag fortfarande är pigg när jag kommer i mål, måste försöka att komma på nåt som fungerar mot min rygg så jag
kan trampa mer och fortare.
Jag känner alltid en fantastisk eufori när jag kommit i mål, så himla nöjd och glad att jag får ha så roligt och att det går så bra! Känner mig typ hög på endorfiner resten av dagen! En fantastisk känsla❤️

Chefsmekanikern och bästa cykelkusinen kom också i mål något lerigare än jag och båda var nog nöjda med sin insats. De fick dessutom möjligheten att cykla upp till Vida blick det fick inte vi på den korta banan. Hade ändå varit kul tycker jag, det
symboliserar ju Rättvik men så var inte tanken.
Efter loppet var det väldigt skönt att duscha och sen på kvällen bytte vi om till människokläder och gick ut och firade med drinkar och pizza. Mycket gott och trevligt!


Fin dag!
Kram ❤️